Judaskyssen var inget för mig

Ursula trodde alltid att det var för bra föratt vara sant. Hon är en meddel ålders kvinna som jobbar på ett internat som bildlärare. Och hon har precis blivit solochvårad av mannen hon älskade. Han var ung och snygg och trovärdig. Hon visste aldrig att han visste om miljonerna som låg på hennes konto, att det var dom som han var ute efter hela tiden. Nu sitter hon där efter ett självmords försök och känner sig totalt förnedrad och värdelös. Hur kunde hon vara så dum. Hon vägrar naturligtvis gå till polisen, hon tycker att det skulle vara förnedrande. Fast jag kan väl tycka att det är lite konstigt att hon inte vill ha tillbaka sina pengar.
Det är här privatdektektiven Dan sommerdahl kommer in i bilden. Han är pappa till en av Ursulas elever. Och efter mycket om och men så bestämmer han sig för att hjälpa henne. Det visar sig att Ursula inte var den första av bedragarens offer, och att han har begått mycket värre brott en att stjäla folks pengar. Samtidigt jobbar Dans bästa vän, som är polis, med ett mord där en ung man har hittats mördad. Finns det nån koppling mellan dom båda fallen kanske. Ja det är nu det börjar pissas revir. Och det är nu jag stark börjar ogilla Dans karaktär. Jag finner honom självgod, egoistisk, han verkar vara helt oförmögen att förstå när han har fel och speciellt i att erkänna det.
Så ja, den här boken föll mig inte alls i smaken, mycket antar jag har att göra med huvudkaraktärerna. För boken är annars väldigt välskriven. Jag gillar verkligen att läsa deckare, kanske inte just den här typen. Det känns aldrig riktigt spännande, man har inget större lust till att sträckläsa boken för att veta hur den slutar. För det är inte så svårt att klura ut det faktiskt.