Persuasion av Jane Austen

När berättelsen tar sin början, är det åtta år sedan Frederick Wentworth (nu Captain Wentworth) friade till Anne Elliot, och hon blev övertalad av Sin väninna, gudmor och ofta modersgestalt Lady Russell att tacka nej. Han hade ingen ställning och inga pengar medan Annes var av fin härkomst med pengar. Men beslutet plågar henne fortfarande efter alla åren och hon har aldrig slutat älska honom.
Nu har hennes pappa Sir Elliot (som spelas utmärkt av Anthony Stewart Head, som spelar Giles i min favorit serie Buffy) och syster Elizabeth som båda är fåfänga och självcentrerade lyckas göra sig av med lite för mycket pengar. Och tvingas nu leta efter en hyresgäst till deras Kellynch och bosätta sig billigare i Bath, Anne den bortglömda systerns åsikter bryr dom sig inte om. Hyresgästerna dom hittar visar sig vara Wentworths Syster och hennes man, Mrs Croft och Admiral Croft. Ett gulligt par som har spenderat det mesta av deras äktenskap till havs.
Medans fadern och systern ger sig av till Bath, stannar Anne med sin syster Mary och hennes man Charles Musgroves i ett par månader. Efter som hon fortfarande är kvar i grannskapet dröjer det inte länge förens hon tvingas återse Wentworth. Han är stel och känslolös mot henne och säger bara det artigheterna krävde på den tiden. Han har nu ett yrke och en förmögenhet och sägs vara på jakt efter en fru, något han kanske finner i nån av systrarna Louisa och Henrietta Musgroves,två livliga tjejer som älskar dans och musik. Vilket är väldigt plågsamt för Anne att bevittna. Efter ett par månader hos sin syster åker till Bath för att bo med sin familj. Där upptäcker hon att Mr. Elliot, Annes kusin och arvinge till Sir. Elliot har försonats med familjen efter att ett par år inte ha pratat med varandra. Mr.Elliot börjar snabbt visa sitt intresse för Anne. Captain Wentworth dyker också snart upp i Bath, och verkar ha förändrats , och verkar nästan svartsjuk över Elliot. Kan han kanske fortfarande känna något för Anne?


Persuasion skrevs efter Emma och var den sista boken Austen skrev. Till skillnad från Emma, så saknas humorn här i. Men det är inte dåligt, det här är kanske istället hennes mörkaste roman . Annes ånger och smärta över sin förlorade kärlek som hon övertalades att säga nej till, är rörande och man känner verkligen för henne. När hon också får se Wentworth med Louisa och Henrietta så tycker man verkligen synd om henne och har lätt för att sympatisera och känna med henne. Jag är som sagt en riktig Austen nörd, det här är nog den boken jag gillar minst, och det betyder verkligen inte att jag inte gillar boken, älskar alla Austens böcker, men om jag skulle sätta dom i ordning skulle den komma sist.