Spencer Grant (inte hans riktiga namn) spenderar många kvällar på olika barer, inte för att bli full, utan för att berätta om sitt hemska förflutna för fulla personer som är för fulla för att komma ihåg nånting dagen efter. En kväll går han in i baren The Red Door, där servitrisen Valerie jobbar, och känner sig på nåt konstigt sätt dragen till henne. Nästa dag dyker Valerie inte upp på jobbet, när Spencer åker hem till henne för att kolla läget (han vet var hon bor för att han följde efter henne natten innan) Men hon är inte där, istället blir han nästan ner skjuten av personer han först trodde var en SWAT styrka.
Han ger sig ut med sin hund Rocky för att leta efter Valerie och samtidigt försöka hålla sig gömd.
Samtidigt får vi följa galningen Roy Miro som verkligen gives you the creeps, han jobbar för en hemlig organisation som officiellt inte finns , en organisation som stötas av högt uppsatta personer och som har nästan obegränsat med tillgångar. Han drömmer om "det perfekta samhället" där 90% av USA s befolkning är utrotad och där nyfödda som föds med minsta fel får somna in. När han dödar människor som han tror är olyckliga, tror han att han gör det av medkänsla, att det var det bästa som kunde hänt dom.
Miros uppdrag har länge varit att hitta och mörda Valerie, då hon vet alldeles för mycket, men hon har alltid lyckas komma undan.
Valerie och Spencer hittar efter ett tag varandra, och flyr nu båda från Roy Miro och hans män.
Och snart finns det ingenstans att gömma sig.
Det här är nog den tolfte boken jag läser av Dean Koontz, och jag tröttnar aldrig, jag älskar hans sätt att skriva, hans karaktärer och bakgrunds historierna. När man läser Dark rivers of the heart så får man lite av en paranoid känsla, visa saker skulle kunna ske i framtiden och visa sker redan.
Koontz skriver också i bland annat i efter orden:
''We're living in a time when the highest of high technology makes it possible for a relative handful of totalitarians to subvert a democratic society,''
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar