På utsidan ser det ut som April och Frank Wheeler har ett rätt så perfekt idyllisk förortsliv. Det är femtiotal och April är såklart hemmafru med två barn i ett gulligt hus på Revolutionary Road , maken Frank jobbar på Knox kontorsmaskiner och har pendlingsavstånd till förorten.
Men under den fina fasaden är det ångest och tristess och kärleken knakar rejält. April styr upp en plan där dom ska flytta till Frankrike permanent där hon ska jobba och Frank ska försöka hitta sig själv,och vad han vill göra, vad det var meningen att han skulle göra för hur ska han nånsin kunna hitta det där han är nu. Men planen går i kras när April oväntat och väldigt oönskat blir gravid, Frank ägnar en månad åt att övertala henne att behålla barnet.
Det är här allting verkligen börjar gå åt helsike och här ifrån kommer det bara att gå neråt. Drömmen om att fly till Frankrike måste förbli just det, en dröm.
Det finns inga jättestora avgörande händelser i den här lite mer en 300 sidor långa boken, åtminstone inte förens i slutet, men det behövs inte, det är nästan som att det är dom så små sakerna som gör den här boken till var den är. En riktigt bra bok.
När April mot slutet säger : I don't know who I am," är det inte förutsägbart utan rent ut sagt hjärtskärande, och nog det som berörde mig mest i hela boken. Det är tragiskt, det är deprimerande och gripande, det är ingen bok som när du har läst klart den lägger ner den med ett leende på läpparna. Men det är en bok som verkligen berör ända in i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar