Ethan Frome av Edith Wharton

Berättaren av historien har försökt få reda på vem Ethan Frome egentligen är, och vad som har hänt honom, då han redan ser halv död och plågad ut , men inte fått några riktiga svar. Men en stormig vinter natt får han övernatta hos Frome, och historien går tillbaka till det tragiska året för nästan tjugo år sedan.
Frome hade varit gift med sin sjukliga fru i sju olyckliga år, ett äktenskap som grundades på att han inte ville vara själv efter att han mor dött, och hans fru Zeena som hade vårdat mamman på dödsbädden stannade kvar och gifte sig med honom.
Zeenas kusin, Mattie Silver kommer till dom och bor där och arbetar med hushålls sysslorna, då hon inte har nån annanstans att ta vägen. När berättelsen börjar har Mattie nästan varit hos dom i ett år, och Ethan är förälskad i henne. Även om dom aldrig uttrycker sin kärlek i ord eller gester, så hänger känslorna alltid i luften mellan dom.
Men allting slås i spillror när Zeenas läkare rekommenderar att hon anställer en stjänsteflicka, så att hon ska slippa anstränga sig med nåt. Zeena, som redan innan varit missnöjd med Matties arbete,och antagligen anat något om sin man och Mattie, anställer en annan och tänker sparka ut henne redan nästa dag. Ethan protesterar, men gör egentligen inget åt saken

All the long misery of his baffled past, of his youth of failure, hardship and vain effort, rose up in his soul in bitterness and seemed to take shape before him in the woman who at every turn had barred his way. She had taken everything else from him; and now she meant to take the one thing that made up for all the others. For a moment such a flame of hate rose in him that it ran down his arm and clenched his fist against her. He took a wild step forward and then stopped.
“You’re—you’re not coming down?” he said in a bewildered voice.

Nästa dag när han ska ta henne till tåget, uttrycker dom för första gången sina känslor för varandra, och eftersom att det inte finns nåt annat sätt att få vara tillsammans, bestämmer dom sig för att ta livet av sig, genom att köra in i ett träd.
Det misslyckas, även om båda är svårt skadade, Mattie är förlamad i benen.
Och Zeena som var den sjuklige av dom, har fått vårda dom i tjugo år.

There was one day, about a week after the accident, when they all thought Mattie couldn’t live. Well, I say it’s a pity she did . . . if [Mattie] ha’ died, Ethan might ha’ lived; and the way they are now, I don’t see’s there’s much difference between the Fromes up at the farm and the Fromes down in the graveyard; ’cept that down there they’re all quiet, and the women have got to hold their tongues.

När jag läste den här boken kom jag ofta att tänka på Fords The Good Soldier, det dom båda har gemensamt är att det är två väldigt tragiska historier om olycklig kärlek. Det finns inga happy endings här. När jag ungefär halvvägs genom boken, ville jag nästan inte forsätta läsa, för man vet att något hemskt har hänt, och man vet hela tiden vart historien är på väg. Men jag är glad att jag läste klart den, för även om den inte är lika bra som The Age of Innocence, så är det ändå en bra och gripande bok.