Två Städer-Charles Dickens

Originaltitel: A tale of two cities
Författare: Charles Dickens
Förlag: Lindqvists
År: 1859
Sidor: 221


Boken inleds med dom kända orden:

Det var det bästa av tidevarv, det var det sämsta av tidevarv, det var visdomens ålder, det var dårskapens ålder, det var trons och otrons tid, det var hoppets vår och förtvivlans vinter, vi hade allt framför oss, vi hade ingenting framför oss, vi gick alla raka vägen mot himlen, vi gick alla raka vägen åt andra hållet.

Två städer utspelar sig i England och Frankrike , innan och under franska revolutionen.
Boken börjar i november 1775. Mr. Lorry är på väg till frankrike med Miss Lucie Manette, för att hämta hennes far (Dr. Manette ) som hon trott varit död, men i själva verket suttit i fängelse i arton år. Fadern är inte riktigt vid sina sinnes fulla bruk, och minns först inte riktigt vem han är och känner inte igen sin dotter. Dom tar med honom tillbaks till england, och med tiden återhämtar sig doktorn. Efter ett par år gifter sig Lucie med en god vän till familjen, fransmannen Charles Darnay eller markis Saint Evrémonde som han igentligen heter, som lever under dold identitet i England.
När franska revolutionen bryter ut tvingas Mr Lorry att åka till Frankrike för att hålla ställningarna på Tellsons bank i frankrike. Darnay tvingas åckså återvända då en av hans gamla vänner sitter oskyldigt anklagad där
. Men när Mr. Darnay väl kommer dit fängslas han och anklagas för att vara en emigrant....

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken, som inte riktigt uppfylldes. Halva boken känns väldigt förvirrande och det tar ett tag innan man kommer underfund med vem som är vem och vem som gjort vad. När det kommer till karaktärerna så tycker jag att det saknas väldigt mycket, dom känns allt för sterotypa. Även om boken lyfter mycket mot slutet, fastnar jag aldrig riktigt..