New Moon-Stephenie Meyer

Författare: Stephenie Meyer
Förlag: Little, Brown
Språk: Engelska
Sidor: 563

Ett rätt så försenat inlägg om New Moon som jag läste förra veckan, men men bättre sent en aldrig. Det här är nog den boken jag gillar minst i Twilight serien, kanske inte enbart för att Edward försvinner, utan kanske för att det känns som om den ofta hits close to home; Det är väldigt lätt att känna igen sig i Bellas smärta, mardrömmarna och tomheten, känslan av att man håller på att gå sönder inombords. Har man varit riktigt långt nere nån gång så är det väldigt lätt att känna igen sig.

Time passes. Even when it seems impossible. Even when each tick of the second hand aches like the pulse of blood behind a bruise. It passes unevenly, in strange lurches and dragging lulls, but pass it does. Even for me.

Sen har vi det här med Jacob, New Moon är faktiskt enda gången jag kan riktigt tycka synd om honom, och enda boken då jag ibland önskar att hon skulle nöja sig med Paris ist för Romeo. För let's face it, även om Edward lämnade henne för att han trodde att det var det bästa för henne, så krossade han henne helt och hållet. Jacob ställer alltid upp för henne, och gör sitt bästa för att aldrig svika henne. Men som Bella säger:

"Romeo wouldn’t change his mind. That’s why people still remembered his name, always twined with hers: Romeo and Juliet. That’s why it was a good story. “Juliet gets dumped and ends up with Paris” would have never been a hit."

Som sagt så är det här enda boken då jag verkligen sympatiserar med Jacob, dom andra två böckerna tappar jag helt respekten för honom.
Sen har vi slutet på boken även om man vet att Bella kommer att hinna fram, så är man lika nervös varje gång. Det enda som förstör den här återföreningen är att trots att Bella har genomlidit ett helvete det senaste halvåret, så verkar hon aldrig riktigt tveka på att ta honom tillbaka. Och det som är mest irreterande av allt är att Edward kan med undra hur hon kunde tro på honom så snabbt när han sa att han inte ville ha henne.

"But how could you believe me? After all the thousand times I've told you I love you, how could you let one word break your faith in me?"

"I could see it in your eyes, that you honestly believed that I didn't want you anymore. The most absurd, ridiculous concept---as if there were any way that I could exist without needing you"

Ja, jag erkänner jag hade velat att Edward skulle få krypa liter mer, kämpa lite mer för henne.

Det tog mig ovanligt lång tid att läsa ut den här boken (Tisdag -Fredag), kanske är det som jag skrev innan att det här den boken jag gillar minst, kanske för att den till stor del är så sorlig. men med det menar jag inte att den är dålig, den hamnar bara på fjärde plats.